Verklighetens CV – vem vill ha det och vem ser tillgångarna i det?

Har lärt mig mycket av den här mannen. Rädslans fula och listiga tryne skapar offermentalitet och gnäll.  Gary Vaynerchuk är tufft ödmjuk och har insikter som hjälper mig att förstå vad som är vad. Rädslan skapar skitsnack och skvaller. Det skapar passiv egoism där skuld skall vältras över på andra. Rädslan isolerar och söndrar oss inuti. Så glad att jag kan se det nu och låta omgivningens åsikter falla platt till marken om det jag väljer att skapa och göra eller ännu hellre den jag är. Nu är det dags att ta nya steg.

Jag gör det jag ska och kämpar för att få bidra till det här samhället på ett sunt sätt. Har bestämt mig för att det måste gå att vara med och hjälpa till.  Nu vet jag att jag är till nytta för några och det är nu dags att våga ta steget ut och se att jag kan vara till nytta för så många fler. Ingen annan ska få avgöra på vilket sätt. Jag ska hitta ett sätt så att det fungerar för mig. På mina villkor ska jag gå framåt. Imorgon föreläser jag en timme i Stockholm. Det är omöjligt utan att assistent före, under och efter. Imorgon får jag hjälp av min fina vän Jessica Seger på plats i Stockholm. Just nu provar jag mig fram med fem timmar i veckan men det är svårt utan assistans. Jag får betala ett högt pris med min hälsa och jag har fattat att det inte håller. 

Det är helt ok att sätta myndigheter på prov för att nå en sund och för mig möjlig väg till sysselsättning. Jag är INTE besvärlig, jag utvecklar systemet som inte fungerar. Jag ska kunna få arbeta och hjälpa andra utan att försumma mig själv och min egen hälsa. Om jag vill tillbaka till jobb skall det kunna vara möjligt. Jag jobbar på det……

Ingen fokus ska jag någonsin mer lägga på andras business eller leverne. Fokus endast på det jag kan förändra. Det som rör mig. Fokus på min dröm och mitt förverkligande av densamma. Det är det som kan hjälpa andra mest. Efter så många anställningar under åren med stor säljkapacitet för andra har deras ord om ”ingen utbildning, utan oss är du inget och så kan man inte göra” slutat eka i mitt huvud! Jag har gjort om det till ett kärleksfullt bränsle för kreativitet och framgång för mig själv nu. Jag har ramlat längst ner av min hjärnskada, beroendet och min överviktsoperation och jag blir aldrig den jag varit mer.

Mitt mål är att bli egen entreprenör inom en tre års period. Nu behöver jag bara samla ihop kapitalet till det jag funderat, skrivit på, slipat och tänkt på sedan 2011. Det är dags. Jag tror att rätt människa/investerare/kompanjon som kompletterar mig finns. Jag tror att kompanjonen som har förmågan att se mitt verkliga CV som min allra största tillgång.

Som sjukpensionär är det svårt att bli ”godkänd” i samhället för systemet är kantigt. Jag är tacksam över såna möjligheter att jag får iallafall prova i 24 månader på mitt eget sätt med Försäkringskassans hjälp. Ett bra sätt för mig att komma tillbaka kanske, jag vet inte. Jag ska iallafall med ett steg i taget testa mig fram.

Ser dessa ”oberoende journalister” som ber om bidrag via swish till sin verksamhet. Tänker att kan de be om pengar på det sättet så kan jag hitta ett sätt att komma framåt ekonomiskt. Jag vill dock konkretisera och se till att jag vet att de som vill bidra ekonomiskt verkligen får något tillbaka! Det blir alltid bäst när båda ger. Det ger två vinnare. 

Jag funderar vidare…..

Skulle vara intressant att veta om du som följer mig är beredd att betala för min kunskap och mina erfarenheter i form av coachande samtal om rehabilitering, relationen till dig själv och din väg till självkärlek, problem med socker, sockerfri matlagning eller få svart bälte i sockerfritt liv….. eller kanske hur man skriver en bok och bygger på sina drömmar som entreprenör för entreprenör är jag in i själen även om jag aldrig ägt ett företag? Vad har jag då att erbjuda? Vad kvalificerar mig till att du ska få ut något av dessa samtal och min hjälp? 

Kanske något av följande attraherar och finns ett behov av att veta mera och ta dig vidare för jag är:

– mamma till 2 vuxna söner, gudmor till hunden Gudis

– ett maskrosbarn

– tillfrisknande sockerberoende och workoholic

– Författare till 4 böcker och skapare av dessa medomslag, layout och  hela säljprocessen (hade en partner som var mitt minne)

– säljare och marknadsförare sedan 25 år tillbaka med stora framgångar och bakslag

– sjukpensionerad överviktsopererad med svåra komplikationer. 

– en människa med två självmordsförsök bakom mig i unga år

– den som levt med anorexi och bulimi

– kvinnan som nästan jobbat ihjäl mig för att duga

– den mobbadade feta kvinnan i näringslivet som folk vände ryggen åt på näringslivsfrukosten 

– den lilla tjejen som mobbades som barn som lilla Hitler för att jag hette Hiller 

– hon som kom ut som gay i vuxen ålder 2004

– hon som var med om hatbrott 2011

– flatan som varit gift med en man 

– den som byggt montrar på mässor

– hon som tack vare framgångsrikt säljarbete fick skapa säljutställning för Stockholm international furniturefair 2010

– Hon som jobbat med sälj på homepartys och utbildat mina säljare och haft asroligt under tiden.

– hon som jobbat för små entreprenörer

– en beroende som skuldsatt mig upp över öronen i mitt aktiva beroende och får handskas med dess konsekvenser

– är den som har stort intresse och kunskap om sociala media och att få ut sitt budskap och som ser att möjligheterna för vem som helst aldrig varit större än nu. 

– kvinnan som provat att vara politiskt aktiv i tre olika partier

– nykterist

– hon som bott i bergen nyligen på Koh Samui i Thailand,  helt ensam i tre månader utan fysisk kontakt med andra människor

–  kvinnan som fick en nära döden upplevelse 2013 av den hjärnskada som tillfogats mig efter två stora bukoperationer och därav demensliknande problematik, talsvårigheter, dyslexiproblem, hjärntrötthet, skakningar, tinnitus, släpande högersida, kramper, näringsbrister etc.

– anhörig och medberoende till beroendepersonligheter

– den teknikrädda mamman som lyssnade på sina barn 2009 och bestämde mig för att jag kan oxå lära mig smartphones, datorer och sociala media. 

– en passionerad föreläsare

– hon som vågar samtal på djupet av min själ

– tokig i musik och använder den som medicin trots att jag saknar talang för sång och spelande.

– orädd för det svåra

– den som agerar oftast istället för att reagera

– hon som studerar ACIM trots ett arbetsminne som sviker

– glad att jag lärt mig höra och lära känna mitt nervsystem bättre när arbetsminnet rök

– hon som älskar att möta nya människor

– den som har fina vänner online som jag aldrig mött och tycker det är fullt naturligt att det är så

– människan som tror att alla människor i grunden är goda och kärleksfulla

– en människa som ser karaktärsdefekter och beteenden som något som jag kan lära mig av med för att få ett bättre liv inom mig

– hon som levt större delen av livet med skuld och skam för att jag uppfostrats med det och för att jag inte förstått och inte fått lära mig hur man hanterar det. 

– hon som älskar livet trots  att jag är en av offren under #metoo

– hon som ber en kraft starkare än mig själv om vägledning och som lämnar över allt jag inte klarar av till min högre kraft

– kvinnan som tror att allt är möjligt, det omöjliga tar bara litet längre tid

– idésprutan som blivit snodd på idéer hela livet och nu är oändligt tacksam för det

– en jäkel på sockerfria kärleksfulla fester och borde ha ett sockerfritt cateringbolag

– den som har öga för sånt som säljer och ligger före i tanken många gånger och trott att jag är usel för att tajmingen inte varit rätt

– den som många har åsikter om för att jag syns, hörs, alltid reser mig, tror att allt är möjligt, gör det inte andra vågar, säger vad jag tänker, skriver personligt, är sockerfri, passionerad, kärleksfull, beroende, skuldsatt, osmal, obra, aktiv och älskar social media, får vänner och hittat kärleken via social media, är säljare och marknadsförare, känner med de som lider, lämnat det som jag inte mått bra av,  och älskar att hjälpa andra 

– den som avskyr rasism och homofobi

– hon som hellre ger mig själv innan jag ger andra för att kunna vara bra för andra

– har kunskap om försäljning i alla led med produktion, agentur, B2B, butik, MLM och online

– hon som vänder på allt för att hitta en ny ingång och se saker annorlunda för att lösa problemet

– den som sällan eller aldrig tvekar

– hon med lösningsfokus

– dörröppnare och inte förvaltare men vet vad som krävs när dörren öppnats

– morgonpigg och kvällstrött

– hon som är hälsolobbyist mot socker, snabba kolhydrater, gluten, sötningsmedel och onödiga tillsatser i vår mat och vill förbjuda överviktsoperationer på barn och vuxna och jag tar ställning MOT överviktsoperationernas vansinne

– hon som avskyr hur läkemedels och livsmedelsindustrin fortfarande äger de flesta människor i sin korrupta auktoritet

– hon som avskyr makt och kontroll i alla former eftersom det också är en karaktärsdefekt hos mig själv som jag ständigt får jobba med

– en andlig varelse som ser kroppen som livets kostym

– hon som lever nu

– älskar och är bäst på att uttrycka mig och skriva ner mina tankar (det märks väl 😂😉)

– den som är orädd för media och gärna ställer upp på intervju

– hon som är född för att livesända för att jag tycker det är roligt. Ska nog bli programledare framöver…. 😉

– den som drömmer om att skapa egen web – tv

– hon som skulle kunna göra mycket mer för andra med ett vasst team runt mig

– den som har ”High score” på praktisk och logisk intelligens men som glömmer det enkla och det jag gjort, den jag mött, vad som sagts, om jag ätit eller tagit mina tillskott, vem som ringde eller vad jag tänkte igår

– hon som sade upp mig och därmed försatte företaget i konkurs och satte andra på pottan

– den som gjorde slut och blev ensam en stund

– den som aldrig ger upp

– hon som bad om några procent i provision och nekades med följden att samarbetet avslutades och 14 miljoner i omsättning till slut blev noll. 

– människan som alltid förlåter

– hon som ”bara” har grundskola

– en fd dammsugarförsäljare

– den som har körkort och bor på landet utan bil

– hon som är bra på att sammanföra människor som kan ha nytta och glädje av varandra 

– hon som känner sig värdefull 

– hon som älskar att skratta men som glömde bort det en stund i livet

– road av att andra kan saker mer eller bättre än jag själv

– den som älskar prestigelösa, icke dömande och öppna människor för där är jag alltid mitt bästa jag

– en fena på att vända motstånd till utveckling och tycker att mitt liv är intressant och spännande

– hon som ständigt jobbar på att bli en bättre version av mig själv och gör det jag kan för att bygga självmedkänslan, självkärlek och självrespekt

Ja, verklighetens CV är som det är. Har säkert glömt massor i det eller förträngt en del.  Just för att det är som det är och format mig till den individ jag är just nu, betyder för mig oxå, när jag läser listan att den är i ständig förändring och att jag gjort det väldigt bra. Att jag faktiskt överlevt många traumatiska saker i livet, lärt mig massor men att det inte definierar den jag är idag. Det jag varit med om har gett mig förståelse och empati för andra. Förmågan att förlåta andra och mig själv.

Jag har insett att jag aldrig kan eller ens vill mörka något framåt och att jag ska vara med och kanske också jobba med människor som förstår och kan se tillgången i den jag är och det jag bär, som den jag är där jag är. Jag vet idag vad jag ska säga ja och nej till. Jag har testat många olika vägar. Den enda som fungerar är min alldeles egen och att fylla mitt livs syfte på min väg. Allt annat blir errors som jag måste korrigera och det kan bli både tidsödande och energikrävande. Jag har lärt mig navigera bättre idag.

Ja, har du läst ända hit har du gjort det bra! Kanske är du en av de som finns eller kommer att finnas i mitt liv. Kanske är du en av de som funnits i mitt liv och idag ogillar eller avskyr mig av olika anledningar. Kanske är du en av de som har förmågan att se bortom ditt eget ego och se en annorlundabra möjlighet, en människa med kraft som behöver fylla upp sina tillkortakommanden med annan kunskap och kraft. Kanske ser du en ny samarbetspartner, vän, kollega eller människa att följas åt med eller ta rygg på.  Kanske är du den som vill investera i mig och mitt på något sätt när jag nu bestämt mig för att sjösätta min dröm sedan 2011 som stötts och blötts tillräckligt nu. Det är dags. 

Oavsett vad så känns det fint att få skriva mitt verkligt brokiga CV.  För den som ser mig som en tillgång efter den här listan vet jag att jag skall ha i mitt liv på något sätt. Jag tänker att allt kryper alltid fram i sinom tid så här ska ingen behöva köpa grisen i väl knuten säck! Jag är en högst operfekt människa med många tillgångar.

Jag tror att vi alla behöver fokusera på våra medmänniskors tillgångar istället för att kritisera det vi själva inte uppskattar som många gånger också är en projicering vi själva gör på andra. Jag tror på att det är dags att sluta skämmas och börja hjälpa varandra att hitta tillbaka från egots mörker och förstå en gång för alla att ingen är perfekt. Vi människor förändras ständigt. Jag brukar fråga hur har du haft det sen sist? Vad drömmer du om? Människor kan  förändras varje dag om villigheten finns. Jag väljer att tro på att den villigheten finns. VI behöver bara litet hjälp på traven. Villigheten att hjälpa andra är världens finaste affärsidé. 

Hur går dina tankar efter att ha läst ända hit? Är du litet som jag eller känner du igen dig? Vad väcks inom dig av min blogg idag? Vad är CV för dig? Skulle du vilja ha en vän som jag, en kollega, en kärlekspartner, arbetsgivare eller kompanjon??? För och nackdelar som du ser det? Skrämmer min öppenhet dig eller tror du jag förlorar mina möjligheter i livet av mitt verkliga CV? 

Kanske hörs vi! 

Kram Camilla 

STYMPAD – Den sjuka sanningen om överviktsoperationernas konsekvenser.

Det var nära att mitt nästa bokmanus skulle åka i soporna för ett tag sedan. Det är så tungt att skriva om, så vidrigt att gå igenom allt från fakta, vårdmissar, dödsfall, svårt sjuka, skadade, okunskapen i vården och industrins korrupta, sjuka makt över vården. Kanske mest av rädsla för att ställa mig i ljuset och prata om detta med många fler än de jag supportat och hjälpt genom åren. Det finns också en hel del näthat riktat mot oss som kritiserar överviktsoperationerna.
 
Men det vände…..jag kan bara inte låta allt detta i erfarenheter, berättelser och kunskap åka i soporna under knappen delete. I höst kommer den och med tanke på allt hat jag fått utstå i olika grupper på Facebook tidigare för min kritik, när det gäller modern tids värsta lobotomering, så lär inte boken göra det lättare på det planet. Jag vet när jag skriver vad jag kommer att få möta. Stora mörka krafter av industrin och kirurger men också många av alla de opererade som ännu inte fått komplikationer. Förstår att det jag vet och genomlevt skrämmer. Jag skulle nog också bli skiträdd i början och vilja blunda för det. Jag kommer att vara redo. Jag tänker stå upp för alla som vi förlorat i detta vansinne och för sjuka och skadade samt deras anhöriga som inte orkar eller klarar att berätta sin historia. Den här boken kommer också utförligt beskriva kopplingen inga kirurger vill prata om och se, mellan överviktsoperationerna och sockerberoende. 
 
Jag inser också att jag måste ha varit journalist i mitt förra liv. Att kvällspressen/dagspressen inte hittat det jag hittat i min research vad gäller överviktsoperationer är mer än märkligt. Att de sen inte har skrivit om det gör saken lätt absurd för mig. Kanske kan jag i bästa fall fungera som en ringklocka för de som skriver om detta med överviktsoperationer och kallar sig journalister i samhällets tjänst.
 
Jag har lagt ett gigantiskt pussel under flera år och tillsammans med Maria Jallow vill jag ta debatten till en ny nivå där biokemi och hjärnskador bara är en liten del av detta ingrepps vidriga konsekvenser.
 
Jag har också ägnat mig åt att slå på miniräknaren och räknat efter vad överviktsoperationer egentligen kostar. Givetvis från betrodda källor och direkt från de som sitter på kassaboken.  DET blir ett mycket intressant kapitel för alla skattebetalare men även våra politiker att läsa.
 
Tack till min kära vän och medförfattare Maria Jallow för all pepp och support du ger mig. Utan dig, ingen bok. Tacksam att du ville göra denna resa med mig och tack för att du hjälpt mig överleva. 
 
En alldeles extra eloge och stor tacksamhet riktar jag till Lena Winroth som i många stunder hjälpt mig styra upp min läkare efter provtagningar genom att guida mig rätt. Jag har lärt mig mycket av det och fått en något bättre livskvalitet. Jag har med de noteringar jag gjort också kunnat hjälpa andra. 
 
Tack också för alla påminnelser denna vecka Anna Hallén Buitenhuis om varför det är så viktigt att skriva den här boken. Tack vare dig så har en ny dimension landat i boken och skrivandet tog ny energifylld fart. 
Fortsättning följer…….
Kram Camilla

I am so Pride! – Dröm i uppfyllelse under Söderhamns Pride!

Att jag skulle få föreläsa på en Pridefestival har legat som en dröm i mig under många år och nu får jag äntligen den stora äran att föreläsa på Söderhamns Pride. För mig är det också extra roligt att göra det då eldsjälen bakom festivalen är fantastiska Majs Keller.  

Majs och jag var bloggkollegor på Finest under ett antal år och jag har följt hennes arbete med stort intresse. Jag har sällan skådat en så oerhört engagerad och målmedveten människa för gayrörelsen. Det ligger enormt mycket jobb bakom att få till en Pride festival. Hon är kreativ och vet vad hon pysslar med. En hängiven och fantastisk människa som också gör mycket gott för Söderhamns kommun.

Det är extra roligt att få komma till en Pridefestival och prata om ego, kärlek och relationer genom min bok HÅNGLA UPP SJÄLEN! 

Jag kommer att dela med mig av min resa och hur synen på relationer kan förändras till det bättre och om det där med självkärlek och lyssna på sig själv.

Det lär bli fantastiska människor att hänga med och Mattias Holmgren är klar som konfrencier och DJ under festivalen. Jag önskar mig ork att kunna få dansa litet den lördagskvällen. Det lär bli en del bra underhållning och musik också och så fort programmet är klart så skall jag dela med mig av det här på bloggen.

Lördagen den 9/6 kl 11.00 hoppas jag att vi ses i Söderhamn!  Det skall bli otroligt kul att vara med och jag är så tacksam över  den här möjligheten. Känner mig grymt taggad på en helg i Söderhamn.

Kram Camilla

Med 30 år på min ”bucketlist” blir nu drömmen äntligen verklighet!

Det är knappt att jag tror det är sant men efter en tids research har jag nu fått ihop det. Tack vare att jag redan befinner mig i Asien så kan nu min stora resedröm gå i uppfyllelse och jag får åka till Maldiverna som är #1 på min Bucketlist. Att jag dessutom får åka  med älskade kärleken Petra när jag fyller 50 år och det samma vecka är 3 år sedan vi möttes gör inte saken sämre.

Den 16 April lyfter Petras plan från Arlanda och den 17 april landar hon äntligen hos mig på Koh Samui. Vi har då inte setts på nästan tre månader.  En utmaning men också en bra sådan för oss båda.  Så himla glad att få två veckor här på Koh Samui och visa henne vad jag upptäckt här. Att göra litet andra öbesök på bl a  Ko Lipe och Koh Tao är tanken och ska bli så mysigt. Här finns många färjelinjer så det är enkelt att ta sig härifrån dit man vill och det är inte så kostsamt heller. Kanske stanna över några nätter och Koh samui är perfekt att utgå ifrån för vi får fina resor dit till havs och se några av Thailands finaste öar från havet.

Den 29 April är det sedan dags att förverkliga våra drömmar om att få se och uppleva  MALDIVERNA. Det blir två efterlängtade veckor i paradiset som står på både min och Petras personliga bucketlists. Frågan var för mig hur det ens skulle kunna bli möjligt men vi fick ihop det till slut.

  • Med Samui Ferry tar vi oss från Koh Samui till Surat Thani. Från Donsak Pier till Surat Thanis flygplats med transfer Flyget från Surat Thani till Bangkok tar en dryg timme.

  • När vi kommer till Bangkok checkar vi in på ett flygplatshotell 700 meter från flygplatsen och sover en natt för att kliva på planet till flygplatsen på Malé och Maldiverna den 30 April. Resan med Air Asia tar bara drygt 4 timmar.
  • När vi landat på Maldiverna så tar vi  Färjan från Male till Diffushi , det tar knappt tre timmar. Det finns även speedboat som tar en timme men vi vill verkligen insupa havet och öarna vi passerar så den längre turen känns bäst och har man tur får man se delfiner på vägen fram till vårt slutmål som är ön Dhiffushi.    Där vi skall bo direkt på stranden hos Bibee guesthouse i 15 dygn. Vi har bokat ett dubbelrum inklusive frukost och middag. Efter min och Petras research kan vi konstatera att prisläget är olika på de olika öarna vad gäller kostnader för måltider på restaurang. Det kan bli oerhört dyrt. När jag letade boende gick jag på höga betyg och lägsta pris ihop med att vi ville att det skulle ligga på stranden. Jag kollade gästernas omdömen och såg också att hotellet arrangerade intressanta utflykter. Det var lätt att spara ner alla alternativ med konto på booking.com och bokningen gick oerhört smidigt utan att behöva förskottsbetala. Jag kollade Youtube klipp och efter 30 ,imuter framför datorn var det avgjort. Nedan ser du vart vi checkar in! Snart är vi i paradiset……..Vilket ställe! Passar oss utmärkt.

Dhiffushi har 3 caféer och 7 små affärer. Ön är 950 meter lång och 200 meter bred. Totalt 22 hektar.  Det bor 1030 personer på ön. Små fina väger att promenera runt på men många verkar cykla.

Jag har lagt några timmar på att googla, gå igenom alternativ på booking.com och kolla flyg på momondo.se men också leta transfer, färjor och kolla kartor.  Det var det sannerligen värt. Kalaset slutar på  15 000 kr för två personer. Helt överkomligt för 16 dagar i Paradiset. Kolla in youtubeklippen jag lagt in.

Maldiverna erbjuder fantastiskt  marint liv och jag ser fram emot båtutflykt för att se delfiner men också att paddla mycket kanot runt ön. Får se om det blir något extra jag kan unna mig med på min födelsedag.

Tänker att jag borde utmana min rädsla ordentligt genom att snorkla med hajarna men jag vet inte om jag vågar kliva i. En riktig utmaning. Att jag måste köpa en GoPro kamera råder det inget tvivel om i alla fall.

Det finns massor att göra på Maldiverna vad gäller utflykter om plånboken är full. En tur med en Ubåt eller ett flygplan för att fota från ovan eller på havsbotten. Jetski, Maldivisk musik och kultur eller privat Catamaran att segla i. Har man riktigt fet plånbok kan man få en kryssning med en Yacht för ringa 16 000 kr per dygn.

Jag ser fram emot två veckor med älskade kärleken i paradiset. För mig är detta högst overkligt och jag är glad att vi delar drömmen om Maldiverna och nu också får uppleva det ihop. För mig är den här resan ett mirakel och att dela det med min stora kärlek är fantastiskt. Uppskattar bara att få gå på strandpromenad, ligga i solstolen, bada och prata som vi inte gjort på flera månader. Närvaro och tid tillsammans är hårdvaluta för mig. Jag är säker på att det blir ett verklig minne för livet och att det är första men troligen inte sista gången vi åker till Maldiverna om vi får möjlighet. Ska bli så spännande att få uppleva denna övärld och så nice att köra ner fossingarna i den kritvita sanden och bara njuta av god mat och ett härligt ställe.

  • När det sedan är dags att lämna Maldiverna och säga Hej då  så lyckades vi hitta flyg där vi är i god tid när vi landar och hinner ta gratis transfer från Bangkoks flygplats Don Muang till den stora internationella flygplatsen , Suvarnabhumi därifrån vår flight med Thai Airways tar oss till Stockholm.

Vad som händer på vår resa kan du läsa litet om i bloggen här under kategorin Maldiverna. Vi är exalterade över denna resa och så glada att den nu blir av. Snacka om grymt härlig 50 års dag jag får! Så tacksam!

Vilket resmål har du överst på din önskelista???

Kram Camilla Näslund

ÄR DU GNÄLLFRI ELLER BEHÖVER DU EN #GNÄLLFASTA?

Efter min och Ingela Hjulfors Bergs premiärsändning med zeroheroes i Alkoless grupp Club Alkoless på Facebook kommer nu det utlovade blogginlägget om mina funderingar runt # GNÄLLFASTA. Nedan kan du se Livesändningen i sin helhet!

Jag tog en titt på mig själv för att ta reda på hur mycket jag gnäller i mitt liv och på vad och jösses vad pinsamt det kändes. Gnällspiken hade fått ett ansikte och det såg inte alls bra ut. Gnället jag upptäckte kändes som en svärta över hela min vardag. Jag skall ge några exempel:

  • Vädret, för kallt, för varmt för mycket regn och snö och kommentarer om när skall det sluta och vilket elände och det går inte att köra bil etc.
  • Sjukvården, jag fick ingen hjälp och jag gnällde (och klagar på än idag) oansvar över överviktsoperationernas vidriga konsekvenser som ingen kunde och kan hjälpa mig med.
  • Mitt skadade minne som i sorgen gjorde mig gnällig på det som jag inte kan åtgärda. Gnäll är också en del av offerrollen så klart.
  • På människor som jag dömt och dömer i stort och smått. En rannsakan som gjorde mig skamsen och väldigt ont. Jag fattade att gnället på dem jag gnällde på eller om också var gnäll och attack på mig själv och det kändes inte bra.
  • Datorn med för litet kapacitet som får ta en massa onödigt gnäll, det är som det är.
  • Trafikanter som verkar vara i vansinne och kör illa eller bilköer som växer.
  • När wifi slår av och jag inte har en snabb uppkoppling när jag tycker att den behövs som bäst.

Allt detta är bara litet av det jag upptäckt mig själv gnälla om. Jag började analysera vad jag skulle kunna göra för att komma ifrån gnällande och jag funderade om jag ens skulle klara av att leva en dag eller en vecka utan ett enda gnäll på något. Det kändes som mer än en utmaning.  Detta är vad jag kom fram till:

1. Jag tog en ordentlig titt på mig själv och mitt eget beteende genom att skriva ner mitt eget klagande på andra och annat. Jag gjorde två kolumner över vad som jag själv kunde förändra och vad som var utom min kontroll. Medvetenheten om att det mesta var utom min kontroll. Medvetenheten  fick mig att fundera över om det var en omvärldsstyrd ful ovana eller ett livsmönster ur min uppfostran.

2. Jag såg mig omkring och började aktivt lyssna på andras gnäll och vad det handlade om och frågade mig själv vad jag kunde lära mig av andras beteenden och om jag ville bidra med detsamma som de i min omgivning. Vid det här laget hade jag upptäckt att alla nog var lika goda kålsupare allihopa vad gällde gnäll.

3. Sätta stopp och se vart onöjdheten kommer ifrån egentligen. Om någon intill mig knäpper med en penna intensivt så kan jag vara rätt säker på att personen i fråga inte gör det för att göra mig vansinnig. Det är ju inte så att personen ifråga är ute efter mig på något sätt. Här finns nog bara en viss omedvetenhet när personen är i sin egen lilla värld och verklighet och förmodligen har jag nog knäppt en del med en penna själv i mina dar….. Att förstå någonstans att det faktiskt handlar om mig och inte om hen.

4. Med 90 sekunders pausen kan jag ta till när känslorna kommer över mig. Allt måste inte komma ut direkt. Vetskapen om att alla känslor går över är också en anledning till att jag kan välja att hålla tyst. Ha litet omsorg och medkänsla med mig själv här när jag gärna vill vräka ur mig mina känslor och reagera med gnäll snarare än att agera med att stå still i det som är.

5. Jag kan välja att avstå ego och släppa självcentrering som alltid riskerar att göra mig extra gnällig. Genom att göra något gott för en annan människa så får jag ett nytt osjälviskt och  ”ognälligt” perspektiv.

6. Klargörandet inför mig själv om min egen ståndpunkt om  hur mitt gnällande låter kan hjälpa mig att avstå gnället. När jag vet hur gnällig jag är och vad det gör med mig och vad jag sprider till omgivningen kan åtgärd åstadkommas.

7. Jag kan be omgivningen om hjälp att kärleksfullt spegla mig vad gäller mitt agerande tillsammans med dem.  Jag kan lita på att det ligger mycket i och kanske t om är helt sant det de säger även om det är mindre behagligt att höra om mig själv det de säger.

8. Att lyssna på min omgivning och se om de gnäller och isåfall om vad och  om jag tenderar att haka på andras gnäll både medvetet och omedvetet. Frågan jag kan ställa mig är vilka vibrationer jag tänker att det ger luften vi andas och om jag vill bidra till liknande gnäll.

9. Ändra inställning och attityd till mitt liv, min dyrbara tid och det jag vill ge ut. Att gnälla är ett val så klart. Det går att välja bort gnäll. Målet får vara att det inte skall få vara en stor del i mitt liv eftersom den energin drar mig ifrån mitt inre välbefinnande.

10. Ställa frågan till mig själv; – Vad väcks i mig som gör att jag vill gnälla just nu? När jag fått svaret ställer jag samma fråga igen och igen och igen. Till slut kommer jag till vad det egentligen faktiskt handlar om som triggar mig att välja att gnälla.

Allt handlar om självrannsakan och medvetenhet om mig själv. Att sätta upp en #gnällfasta för mig själv och efter 10 minuter inse att jag misslyckats är början på något nytt. Att jag skall låta mig nedslås av det funkar inte för mig. Jag kan ge mig nya chanser och mer träning så jag kommer bort från det mest negativa och självdestruktiva gnället. Gnället förgiftar vår tillvaro och jag vill ge ut något bra, inte gift. För att lyckas krävs mycket självmedkänsla och förlåtelse. Rom byggdes inte på en dag!

Kram Camilla Näslund

Mina morgonrutiner och personliga utveckling är ingen andlig ”entertainment”, det är självkärlek.

Morgonrutiner. Det behöver alltid finnas där. Förut kändes det konstigt att ta vara på morgonrutinerna i sällskap med andra. Alltså om jag haft besök eller bott med någon. Det jag gjort och gett mig själv har betraktats som konstigt och annorlunda och ibland upplevts som egoistiskt av andra. Det dömandet har bitvis fått mig att skippa mina morgonrutiner av lugna kärleksfulla samtal med mig själv. Idag vet jag bättre. Min resa är min. Andras dömande speglar deras inre, inte mitt.

När jag upplever andras dömande försöker jag tålmodigt och empatiskt ge dem min kärlek i tanken. Inte alltid lätt när egot i mig vill slå tillbaka med tanken att jag har minsann rätt och dessutom en rätt att försvara mig. Det är då jag behöver förstå att försvar i förlängningen är en attack på mig själv och där vill inte jag vara. När jag gnäller på andras brist på andlighet och kärlek har jag också fullständigt lämnat min egen andliga närvaro och all kärlek. När rättfärdigandet står som spön i backen och jag närmar mig ett omvärldsstyrd vansinne i 180 försöker jag göra så gott jag kan och hämta tillbaka mig själv. Kärleksfullt förlåtande försöker jag att se mig själv bortom skam, att jag kört i diket och kan göra om och göra rätt.

Ett exempel är att om jag tycker att någon ska läsa en bok för att lära sig något jag vill att hen ska lära sig för att det t ex skulle bli enklare för mig att bli förstådd och hen skulle fatta en massa så är det av helt fel anledning. Det är egots verk. Om jag utgår från att hen har sin egen resa och att jag verkligen önskar hen att få må bra, bli lycklig på sin väg så är jag mycket mer rätt! När det handlar om vad jag kan ge in i varje möte och miljö jag möter är det kärleksfullt. När jag funderar över vad jag skall få ut av mötet, personen eller situationen så är mitt ego kärlekslöst påslaget.

Om jag skulle ha målet att vara kärleksfull 100% av min vakna tid så skulle jag misslyckas rejält. Jag ser inte det som möjligt just nu och att då ta på sig den uppgiften skulle vara vansinnigt övermäktigt och osunt. Jag är inte bättre eller sämre än någon annan. Jag gör så gott jag kan efter de förutsättningar jag har i mitt liv och försöker vara öppen och nyfiken. Därför tänker jag att jag vill fokusera så mycket jag kan på kärlek och jag har verkligen förstått att det är hård träning att göra sig av med egot, om det ens är möjligt till 100%. Därför grundar jag min dag med mina morgonrutiner. Jag kliver upp tidigt och gör det jag behöver för att varje dag försöka bli en bättre version av mig själv. Det är resan som är målet, att ge mig själv en stund av tacksamhet och stillhet. Känna efter och ta med mig erkännandet och glädjen i att jag faktiskt ger mig själv engagemang och tid. 

Varje morgon är en byggsten i mitt livs hus. Jag behöver inte göra allt på en gång. Jag tar det lugnt. Det är ingen tävling. Med villighet, öppenhet och nyfikenhet finns det mycket att hämta in i mina morgonrutiner och jag har lättare för att behålla mitt lugn och befinna mig kärleksfullt i min dag om jag ger mig själv min morgon. Jag är sjukpensionär och jag behöver inte gå upp i ottan för allt detta. Jag kan sova halva dagen om jag vill men det är inte längre ett option. Jag mår bra av att kliva upp tidigt och i stillhet vakna, ge mig själv den stunden. Att kliva upp tidigt är för mig att unna mig det allra bästa för det är min tid och mitt engagemang i mig. Känna doften av kaffet, möta tystnaden, tända ljus och vakna till. Något som alltid varit viktigt för mig är att också kliva upp före älskade kärleken Petra och göra kaffe till henne så hon får ligga kvar och njuta en liten stund till. Att servera henne kaffe varje morgon vi är tillsammans kan ses som en ynklig liten grej kanske men för mig är det lycka. Att få göra något det första jag gör när jag vaknar för den jag älskar känns fint! Det där med att ge utan en enda tanke på att få något tillbaka är för mig helt oslagbart.

Det här är mina morgonrutiner:

1. Berättar för mig själv om de fem saker jag är tacksam över just nu.  Den första är alltid att jag fått vakna till en ny dag.

2. Läser text ur var morgon ny och Hångla upp själen.  (Om du vill läsa den så har du ett bloggerbjudande nedan till dig.) Gör en känslorunda med mig själv eller ibland med den som är med mig om hen vill. Detta ska ta max 10 minuter och inte vara någon långbänk av känsloutspel. Ett konstaterande av hur jag känner mig och låta mig känna så oemotsagd.

 

3. Ber om välmående, inre lycka och sinnesro för och  till mina nära och kära och för dem jag inte längre har kontakt med. Jag tror att varje relation jag haft i livet, varje människa jag mött stannar kvar i mig. Jag är den jag är tack vare dessa människor och för det är jag tacksam, oavsett om det blev bra eller inte. Därför önskar jag även alla jag inte längre har i mitt liv gott! Jag ber också om vägledning för dagen och att kärlekens tankar och budskap också skall bli mina tankar, att jag skall få vägledning istället för att lita  på min egenvilja som kan ställa till det en hel del. Sinnesrobönen är med mig och följer mig också genom dagen när jag behöver den. Påminner mig om mina tre favoritböner jag kan använda under dagen om svårigheter uppstår. Så mycket enklare än jag trodde innan jag började använda mig av möjligheten att be. Att be handlar inte för mig om en religiös ritual. Det handlar om min egen tillit till kärlekens röst och innebörd. Varje stund i full kärlek ger mig de allra bästa förutsättningarna för en bra dag och fina möten.

 

4. Mediterar, jag har hittat min egen väg med musik och vägledda meditationer. Jag startade på youtube och det var bra för mig. Det blir allt viktigare för mig. Intressant samtal om mindlessness och mindfulness mellan Deepak Chopra och Goldie Hawn. Kanske kan detta inspirera dig mera om du letar efter inre frid och är nyfiken på meditation och din egen medvetenhet. Det inspirerade mig.

5. Lyssnar på dagens text och gör övningen i A course in miracles. ( ACIM ) På youtube finns allt som ljudbok helt gratis. Det finns också appar för telefonen att använda. Hennes bok Return to love har förändrat mig som människa och synen på mig själv och vad kärlek egentligen betyder. Jag lyssnar på den en gång i månade eftersom jag har en svår minnesproblematik så försöker jag hjälpa mitt nervsystem att ta in allt det den ger mig när jag lyssnar och allt som jag också önskar mig att kunna praktisera.   Marianne Williamson har också gratis föreläsningar varje Tisdag online. Du kan anmäla dig gratis här!

6. Jag gör Kattyoga för att hålla mig mer rörlig och få blodet i kroppen att cirkulera. Har märkt att jag mår bäst när jag får göra det ostört och fokuserat på min kropp och hur den känns. Att få igång kroppen på alla plan gör dagen bättre. Att ta en tidig morgonpromenad gör underverk för mitt huvud. Hemma i Nordingrå i Höga kusten är det oslagbart att stanna under min promenad vid strandkanten och göra min kattyoga. Här i Thailand, där jag är nu, är det vattengympa morgon och kväll som tillägg till kattyogan.

När jag är bortrest och t ex hos andra människor där det är svårt att styra själv brukar jag be om lov att få låna köket för kaffet och några värmeljuslyktor för mina morgonrutiner. Ibland resulterar det i att den jag är hos också vill vara med.  Det brukar bli fina stunder och samtal efteråt. Närvaro på ett djupare plan. Annars är det inte så svårt. Med min telefon kan jag gå undan och lyssna jag på det jag behöver. Det har hänt att badrummet fått bli platsen för morgonens kontemplation och start.

Jag har ofta fotat dagens text i telefonen så jag har den med mig om jag skall åka bort. Det mesta finns ju inom mig. Att ge mig själv stillhet och tid, möjlighet att backa från samhällets brus gör gott för mig. Det lät väldigt ”pretto” för mig att meditera och jag var sjukt rädd för det och för att känna mig fånig och misslyckad inför mig själv. Idag vet jag att mitt ego ville separera mig från mig själv. Jag gjorde det på mitt sätt och är så tacksam över den tid jag med självkärlek och självrespekt ger mig, utan ursäkter.

För mig är det livsviktigt att hångla upp själen. Det avgör min dags utgång. Varje dag försöker jag lyssna på mitt livs inspirationskällor och mentorer. Det är bra att ha människor att ta rygg på. För mig är det andliga ledare av olika slag och jag tar del av deras böcker eller videoklipp. Det handlar inte om att bara inspireras och konsumera allt som någon slags ”andlig entertainment” som jag ser är det jag ville ha för längesedan.  Den tid när viljan var central och ingen villighet fanns. Att växa som människa är inte rosenrött. Det kan vara oerhört frustrerande och göra väldigt ont men tillväxten helar, alltid. Att konsumera andras andliga resa utan att bry mig om min egen och dessutom tro att jag blir som de jag följer bara genom att konsumera dem. Det är fyllt av rädsla och oerhört naivt mot mig själv. Alltså inget eget ansvar i vad jag själv skulle behöva ta andligt och personligt ansvar för i mig själv.

Jag hittar ofta något som jag behöver processa eller utan rädsla tänka igenom hur jag kan applicera det i mitt eget liv. Jag vet aldrig vad jag ska se, det poppar upp något och oftast så visar det sig att det är det jag behöver precis just då. Universum ger mig det jag ska ha just då. Jag behöver gå in i hur förändringen skall bli verklighet, även om det ger mig inre motstånd. Det är där jag har min fulla utvecklingspotential som människa. Dessutom är en  kärleksfull självrannsakan och inventering en förutsättning för att jag skall kunna förändras och utvecklas. Jag behöver först och främst förstå vad och varför och att det ramlar ner från huvud till hjärta innan det kan bli verklighet. Det är så jag försöker bli en bättre version av mig själv. För det behövs också en bra miljö och människor som accepterar mig som jag är där jag är men det får jag skriva om i ett helt annat inlägg.

Det svåraste jag har att möta i mig själv är acceptans av att jag inte kommer ihåg det jag läser och hör med hjärnan. Jag behöver lämna över till en kraft starkare än mig själv och lita på mitt nervsystem. Min minnesproblematik betyder daglig kapitulation och fira de saker som jag kan komma ihåg, även om jag inte kan styra och välja det jag skall minnas. Min problematik är min välsignelse för jag lever i nuet mer än någonsin.  Tacksamheten över det är ovärderlig. Vi har alla våra svårigheter. Medkänsla med oss själva är kärlek i ett nötskal. Jag älskar mig själv en dag i taget. Det fungerar.

Hur ser dina morgonrutiner ut och varför ser de ut som de gör. Kommentera gärna och inspirera mig!

Kram Camilla Näslund

 

ZEROHEROES, Facebook Live serie om livet och den underskattade nykterheten!

För några dygn sedan visste jag inte att jag skulle vara med i alkoless.se Söndagslive och prata om livet och den underskattade nykterheten!  Efter ett inlägg jag gjorde på Facebook om #GNÄLLFASTA så började jag och Ingela Hjulfors Berg och prata om just gnällfasta. Jag har slutat planera och är öppen för det som kommer och det brukar bli bra. När jag har tillit till att det blir som det ska så blir det så. Ska bli kul att få livesända med Ingela och jag hoppas vi kan inspirera till samtal, tankar och diskussion i den mötesplats vi nu skapar tillsammans online.

Jag skulle verkligen vilja vara med och vara en källa till att lyfta den allt för underskattade nykterheten som något tråkigt och torrt. Jag ser ju att vi inte har många nyktra mötesplatser där vi är fredade från alkohol och att alkohol är lika med roligt, coolt och alldeles självklart. Att nykterheten då är dess motsats är mer regel än undantag och det finns också helt uttalat att det inte går att tjäna pengar på nyktra/alkoholfria mötesplatser.

Nu blir vår Söndagslive i club alkoless Facebookgrupp en mötesplats online för livet, känslor,  upplevelser och spännande teman med noll promille. Därav namnet Zero Heroes. Söndagar kl 10.00 ett tag framöver kan du hänga med oss i Alkoless Facebookgrupp som du hittar HÄR!

Mer ser du i inlägget HÄR!
Häng med och det är helt ok att ligga kvar i sängen och kolla när det nu ändå är söndagsmorgon. Var med och tyck till och dela dina tankar med oss. Välkommen!

Kram Camilla Näslund

#HAPPYLIST – nu listar jag min tacksamhet och hyllar människorna i mitt liv!

Jag vill använda min blogg till det som finns nära mig. Jag vill ha fokus på lösningarna, inte problemen. Jag vill att min blogg skall vara en positiv och upplyftande om än liten röst för kärlek och möjligheter. Jag vill ge tillbaka litet av allt det som varit och är mig givet. Jag har inspirerats av så många människor som också så klart varit med och format mig till den jag är idag. Tacksamheten väller in över mig och jag förstår varför en sån här lista är viktig för mig. Jag vet också vad det betyder att bli sedd för den man är och det man bidragit med även allra helst när man ibland kanske inte ens är medveten om vilken positiv inverkan man haft på en människas liv.

En självcentrerad och egoistisk människa skulle kanske kalla detta att smöra för andra. Sånt bryr jag mig verkligen inte om.  Jag bär en massa tacksamhet och kärlek inför dessa människor och jag tänkte att de skulle få skriftligt på det! Människor som påverkat mig och blivit som ett litet klassrum för mig i mitt liv av lärande. Människor som generöst öppnat sitt liv för mig och hjälpt mig, människor som i sitt eget liv inte har en aning om hur de påverkat mig som människa genom att vara den de är och göra det de gjort. Det är förebilder och inspiration som landat i mitt liv.

Via min egen #HAPPYLIST skulle man nog kunna säga att du här på bloggen kan lära känna den jag är en aning och det jag upplevt i mitt liv. Med den här listan vill jag också inspirera andra att göra sin egen happylist. Kanske blir det några inlägg på engelska från mig här för det finns människor på andra sidan jorden som jag verkligen vill hylla och som betytt mycket för mig när det gäller att hitta och förstå mig själv som människa men också att våga leva och gå emot mina rädslor.

Jag kommer att skriva när rätta känslan infaller och tacksamheten påminner mig. Kanske kommer jag att överraska mig själv och andra med egna insikter under resan. Relationer är berikande för livet. Jag är tacksam över det jag fått uppleva. Den tacksamheten vill jag dela med mig av här. Jag ser fram emot att få ge min uppskattning till dessa människor  och hoppas att det skall bli upplyftande för dem jag hyllar. Under kategorin Happylist kommer du här att hitta mina hyllningar. Hur ser din egen happylist ut?

Kram

Camilla Näslund

 

Längtan är priset jag får betala för tilliten till mig själv och kärleken.

Om jag inte har tillit till mig själv, hur skall jag då kunna ha tillit till andra?Det var inte ett helt enkelt beslut att ta att åka hit till Koh Samui under tre månader. Resan och tiden här i Thailand var inte helt självklart men jag blev liksom kallad hit  på flera sätt. Jag behövde samla ihop mig själv efter ett tufft år känslomässigt och med nära och käras alla svårigheter, med mina egna svårigheter och med mig mitt i allt det. Mitt nervsystem behövde det och jag behövde och behöver ta hand om mig själv för att inte gå i bitar. I bitar är jag ingen bra Camilla. Jag förstod att allt som hänt mig inte fanns kvar i mitt minne men i mitt nervsystem. Jag är glad att jag förstod och tacksam över att jag lärt känna mig själv så pass bra att jag faktiskt lärt mig lyssna på signalerna och att mitt nervsystem är det enda minne jag har nu och att jag också lärt mig lita på att det stämmer.

Mitt stora motstånd var så klart att bli övergiven av henne jag älskar mest och avskydd för att jag ville ge mig själv något jag verkligen behövde för att kunna bli en bättre version av mig själv och därmed också en bättre medmänniska och partner. Det var ett beslut som jag fattat utan influens av andras åsikter och tyckande om att jag skulle göra något riktigt riskabelt för mig själv och min egen hälsa. Med alla mina problem runt magkramper och minnessvårigheter är detta nog både det galnaste och modigaste jag gjort helt själv. Alldeles osäkert och kanske skapar det ändå en större inre trygghet i mig och jag kan inte låta rädslan styra mitt liv. Det var ett beslut jag tog utan att prata med älskade kärleken om det. Dessutom vara borta ett helt kvartal. Jag hade gjort min egen riskanalys och att ha en öppen biljett och ca 13 timmar från ett sjukhus i Stockholm måste ändå ses som en liten risk. Det var och är iallafall min bedömning. Jag har också tagit in att Thailand har en välrenommerad sjukvård även om min tillit till all sjukvård är minimal.

Det kan ses som ett själviskt beslut att bara bestämma sig och inte diskutera med min älskade partner Petra men även det var en nödvändighet för mig att inte sätta mig i beroendeställning och bevisa för mig själv att jag kan klara detta med litet hjälp av sjukvården, flygbolag, bungalowuthyrare och mitt sunda förnuft.  Det måste gå liksom. Under många år har jag varit beroende av andra och jag behövde och behöver komma ur det och framförallt känslan av att alltid vara den som är sjuk, funktionsnedsatt och oförmögen. Naturligtvis kändes det mer än jobbigt att besluta sig för att inte vara med henne i tre månader men  jag måste ju tro på att vår relation är så pass solid att jag kan åka iväg i tre månader. Beslutet också att ha tillit till det betyder också att jag tror på oss. Jag måste ju också tro på att mina vänner inte vänder mig ryggen för att jag behöver tre månader för mig själv.

Det är inte lätt att längta. Mitt livs kärlek, hon med stort H och den människa jag älskar mest att vara med i vardagen. Hon jag helst tillbringar all min tid med för att vi har roligt, för att det känns bra och för att jag känner mig levande med henne. Hon är en stor utmaning för mig och den bästa mentor för min egen utveckling. Hon är kärlek och glädje för mig. Hennes leende och skratt är ingjutet i mitt nervsystem.  I min dagbok kan jag läsa att jag från dag ett bestämde mig för att vara den jag är där jag är och vill hon inte ha det så får det vara. Jag bestämde mig för att våga vara sårbar. Mitt bästa beslut. Ingen falsk marknadsföring och inget relationsspel. Jag är den jag är och min villighet att utvecklas finns även i min bloggs och mitt instagramkontos namn – Girlinchange.  Jag kan aldrig övertyga henne om hur mycket jag älskar henne och vill ha henne i mitt liv. Det är hennes jobb inuti att ta vara på och ta in det och göra det hon innerst inne vill.

Hon fattas mig så klart. När det är som jobbigast gråter jag till våra sånger som jag gjort en spellista av. När jag är som räddast och känner mig som mest maktlös lämnar jag över alla känslor och min maktlöshet till en kraft starkare än jag själv. När jag inte står ut och det gör ont ber jag om hjälp.  Jag kan inte bära allt själv. Ibland gör det fysiskt ont där jag sitter framför skärmen och längtar och pratar med henne på messenger. Det finns dock en stor frid över mitt beslut. Som att det på något sätt är bra för mig men också bra för henne. Vi lär känna varandra på ett nytt sätt efter snart tre år. För det är jag innerligt tacksam. Min frid består av att jag vet att allt blir som det ska. Den består i att det kommer att visa sig  något mer än vad vi båda kanske kan se, förstå och känna just nu. Min tröst och mitt hopp har jag hittat i låten Glorious unfolding! Fantastisk låt som jag lutar mig på när längtan blir stor och svår.

Min älskade kärlek Petra bär mycket klokskap och utmanar mig i min imperfektion och med allt det hon bär fram till mig och speglar mig i så är hon utan tvekan mitt livs svåraste utmaning men också det allra vackraste jag upplevt. Hon lär mig tålamod, omsorg och kärlek. Hon hjälper mig att bli en bättre version av mig själv. Hon speglar mig ibland så skammen står som spön i backen och sorgen väller in över mig. Det är nyttigt och det utvecklar mig. Hon är kvittot på vad jag behöver jobba med och hon får mina gamla sår att komma upp till ytan. Det är ovärderligt, på riktigt.  Dessutom står hon ännu kvar mitt i allt det. Hon busar med mig och tränar mig i prestigelöshet.  Jag får stå till svars för den jag är där jag är och hon vågar syna mig och mina karaktärsdefekter och det är mycket lönsamt för min själs utveckling. Jag får lära mig mera om vad som inte är mitt och att jag skall hålla mig till min egen syltburk. Det är på intet sätt lätt men helt nödvändigt. Hon kickar in mig i självrannsakan och många stora insikter. När jag blir en bättre version av mig själv så ökar jag oddsen för oss betydligt i relationen till henne så att den skall kunna byggas med sund kärlek. Resan med henne är det mest fantastiska jag upplevt i mitt liv. Hon har med sin uppenbarelse att fingret på många av mina rädslor. Jag är så priviligerad att få ha denna fantastiska kvinna i mitt liv.

Längtan innebär en massa fina saker. Påminnelse via messenger, skicka bilder och små meddelanden till varandra. Långa samtal vid skärmen i full kärlek, förtvivlan, rädsla och stor längtan på en och samma gång. Längtan innebär också att rädslor kommer upp och det är bra för mig för jag tror att det läker mig på ett sätt som inte annars är möjligt. När allt kommer upp till ytan har jag chansen att hjälpa mig själv att läka. Längtan öppnar upp för sårbarheten som är en stor kraft i en kärleksrelation att lita till. Där byggs också tilliten.  Jag tycker det känns fint att längta men stundtals är det så himla svårt så det känns som om jag skall gå i bitar. Jag kan känna hennes kärlek och att hon håller min hand när jag blir rädd. Att sitta framför skärmen i den saknaden jag kan känna är jobbigt och svårt men också bra för mig. Tilliten till mig själv har växt. Det är bra. PÅ det sättet bygger jag också mer tillit i min relation till henne.

Jag tittar på bilder, ser filmer med oss och ger mig själv det jag behöver på det sätt jag kan. Jag får mitt livs lektion i att släppa taget om att det är som det är. Jag saknar henne så det gör ont. Hennes skratt, humor, värme, närhet och all trygghet jag känner när jag är med henne. Jag saknar busen och livsglädjen vi har gemensamt. Jag saknar att somna på hennes arm. Att inte kunna vara nära får mig snurra många varv i sängen på natten. Jag har ändå en frid inom mig att det kommer att bli bra. Längtan är svårt men också det allra vackraste för mig. Ja, jag vill bli gammal med min älskade kärlek. Jag vet inget om framtiden men nuet är mitt och i mitt nu har jag bestämt mig för att  ge kärlek till denna fantastiska kvinna som fortfarande finns vid min sida om än på andra sidan jorden. Jag har aldrig varit mer säker på att jag älskar henne. Jag ser saker, det kommer upp saker i mig,  jag skriver om sånt jag inte skrivit om tidigare med perspektiv jag inte tidigare haft.  Jag är tacksam för utmaningen vi befinner oss mitt i. Tacksam över all tid och allt engagemang vi gav varandra innan jag åkte. Det förändrade mig till det bättre. Jag växte och blev tryggare. En väldigt nära tid som jag inte velat vara utan. Längtan är vackert och så förbannat svårt. Det blir innerliga och sårbara kärleksbrev av längtan, det är ett som är säkert. Att göra detta har fått mig förstå att vardagskärleken är det mest fantastiska en människa kan få vara med om. For better for worse. Det ska man inte förakta. Jag vet också att prioritera varandra är viktigt för mig och att det inte gör sig självt. En prioritering och ett engagemang är något man väljer, det händer inte bara. En relation för mig idag är på ett sätt ett välsignat kärleksfullt uppdrag i livet. Det definieras inte av en norm utan av två människor tillsammans. En relation för mig är inte ett måste eller ett straff……

Förutom min älskade kärlek så längtar jag också efter en kopp kaffe med mina närmaste, träffa barnen och jag längtar efter den självklara tryggheten och närheten som jag ändå har där hemma. det känns ändå som om allt det där stärks nu när jag är borta. Ingen trodde väl jag skulle hitta på något dylikt. Inte ens jag själv. Jag har tillit. Det blir som det ska.

Den här resan har redan efter tre veckor ökat min tacksamhet inför det jag har i mitt liv och öppnat upp för nya utmaningar i mina relationer. Jag tar en dag i taget. Jag är med det snart hemma igen så jag ska verkligen försöka vara i nuet med min längtan när den kryper på. Den här resan är en prövning på så många sätt och jag lär mig att göra längtan till det vackraste och mest kärleksfulla jag har när jag bara är med mig själv. Kärlek är enkelt. Det är våra hjärnor och våra egon som gör det komplicerat, svårt och tar oss in i rädsla. Jag får u träna på att inte gå på det.

Kram

Camilla Näslund

 

Självkärlek är nyckeln till bra relationer och fejkad vänskap ger en vissen själ.

”If you truly loved yourself, you could never hurt another.” /Buddah

Tvivlar du någonsin på att de vänner och bekanta du har verkligen vill dig väl så har du nog försatt dig själv i en fejkad vänskap. Ja, du läste rätt. Du själv har försatt dig i detta för det är vi själva som gör olika val med vår fria vilja. Ibland medvetet och ibland omedvetet av rädsla. Om du har en gnagande känsla av att det är något galet i din relation med någon av dina vänner och bekanta så har du förmodligen helt rätt. Det gäller att våga lyssna på sig själv och ta ansvar för det.

Jag har valt att vara med människor som jag trott handlat om vänskap men det jag burit från stund till annan är en stor osäkerhetskänsla. Jag har också fått bevis på att de verkligen inte vill mig väl genom olika händelser och brutna förtroenden. Jag har tyckt om och älskat dessa människor och gör det fortfarande men inte velat se att det jag upplever faktiskt är sant. Jag har varit för snabb att ge ”fel” människor förtroenden de inte klarat av att bära. I efterhand kunde jag se att jag redan visste att de inte skulle kunna hantera det jag bar till dem. Jag vill tro gott om människor, särskilt de jag ser är trasiga då jag känner igen mig i mycket. Jag hamnar i en illusion av att andra värderar livet som jag vilket så inte är fallet.

Jag har tvivlat många gånger på att de vill mig väl men  jag har inte velat ta till mig det för att sorgen och förlusten har blivit övermäktig och jag har känt mig sviken och maktlös. Idag förstår jag att det handlar om brist på kärlek och självkärlek för jag har egen erfarenhet av att agera som jag nu får uppleva att andra agerar mot mig. Det är en hård men bra skola för mig själv. Det landar i mitt nervsystem och jag börjar kunna hantera vad som är rätt och fel för mitt eget välbefinnande och jag kan leva i förlåtelse. Jag har förlåtit allt men det betyder inte att jag väljer att äta lunch med vederbörande. Förlåtelsen landar och jag kan gå vidare. Jag gräver inte ner mig i obehag och drama. Jag tar bara en annan väg.

Jag hör ofta människor prata illa om andra människor i all välmening. Skvaller och teorier blir rena osanningar och perspektiven skeva och skadar andra i all välmening från den som initierar. Ofta tror den som gör det att det aldrig kommer fram och att allt förblir som vanligt. Så är inte fallet. Jag fortsätter älska människan på avstånd, saknar och låter sorgen verka. Jag ber och hoppas att personen i fråga skall hitta kärleken till sig själv. Jag kan se och förstå att något saknas i hen. Något jag också önskar mig själv att hålla mig till. Det skall erkännas att det har varit svårt då jag själv är uppfostrad i en hård omvärldsstyrd skvallerkultur av tyckande och åsikter. Facebooks tidslinje är ett lysande exempel på hur den omvärldsstyrda, tyckande och addiktiva kulturen härjar fritt för med den i botten går det verkligen att tjäna pengar. Där är lätt att få människor med sig i total kärlekslöshet och dysfunktion.

Efter många års nyfikenhet på självkärlek och dysfunktion i relationer, särskilt mina egna så kan jag konstatera att bristen  på självkärlek och självrespekt gör oss till oerhört olyckliga och dysfunktionella individer och för att kunna förändra detta så behöver vi förstå att vi är dysfunktionella och att vi oftast också ärvt våra beteenden och att dysfunktion är som en livslära vi har med oss. Jag har märkt att när jag går in i den dysfunktionen och t ex ska svara på ett inlägg på Facebook eller Instagram så påminner universum och min högre kraft mig om att jag har kommit en bit in i kärleken. När jag är på väg in i detta kommenterande där min åsikt kommer utan kärleken närvarande tar min högre kraft vid.  Då slutar wifi att fungera, flödet stänger ner, någon ringer eller börjar chatta med mig så jag inte kan fullfölja min kommentar. Jag lär mig så sakteliga lyssna på det som kommer till mig och inte handla i egoistisk affekt med attack och försvar som min väg.

Något av det allra viktigaste jag lärt mig är att det inte handlar om att lära sig något nytt utan att lära sig av med gamla ärvda beteenden som inte tjänar mig och mitt liv i kärlekens tjänst utan går egots alla ärenden. Kanske tänker du att du är en omtänksam människa som bryr dig om alla runt dig och inte alls är ett ego på något sätt och det är väl inte fel? Jag är mycket förstående i den tanken. Jag tror (för mig själv vet jag) bara att vi fått egobegreppet om bakfoten, lika så kärleksbegreppet. När jag förstod för mig själv att kärlek handlar om att på alla sätt önska en annan människa väl utan att på något endaste sätt få ut något av det, det blev en klar vändning för mig. Att kärlek handlar om vad jag ger in i relationer och möten, inte vad jag ska kunna få ut av det har blivit solklart för mig. Perspektiven skiftade och jag kan på riktigt,  i själ och hjärta, önska de jag älskar den stora lyckan i livet även om jag själv inte är involverad. Kärlek är inte på något sätt byteshandel med känslor eller görande för varandra för att få något tillbaka. Kärleken är kravlös och respektfull.

När två människor ger utan att ha förväntan att få något tillbaka uppstår sann kärlek. Det som händer då är rent, osjälviskt och i högsta grad verkligt. I det mår jag som bäst. Jag må vara naiv men jag ger till andra och förväntan är ett gift som bara skapar besvikelse. I mitt liv vill jag ge. Jag vill tro gott om alla för jag vet att ingen av oss är mer eller mindre värd än någon annan. Vissa av oss intas dock sällan, ibland eller ofta av egot för att vi oftast inte är medveten om vad det gör med oss. För att vi levt och lever i en verklighet där det medvetet eller undermedvetet förväntas av oss att spela i egots lag och gå dess ärenden som om egot kan allt om kärlek.

Jag har hittat en ny väg och ett nytt sätt att förhålla mig till livet och samhällets dysfunktion. Jag intresserar mig för mina egna insatser och mina egna beteenden och ser mina tillkortakommanden som ett mentalt och själsligt klassrum med en del hemläxor. Inte lätt att gå i skolan och ha en demensliknande problematik men jag försöker känna och manifestera det jag upplever och lär mig i mitt nervsystem. Jag skriver mycket för att vara vaken och medveten om mina processer och kunna gå in i dem igen. Det där med att hjärtat skall ta emot min hjärnas tankar och bli en sund grund i mig är en villighet jag bär och vill vårda. Perfektion finns inte i mitt liv. Jag vill kunna se mina tillkortakommanden och min dysfunktion som något som är trasigt och kan lagas precis som ett benbrott kan fixas till och läka utan skuld och skam. Sårbarheten är min största kraftkälla. Det är helt ok att vara jag precis där jag är. Nyfikenhet är kärlek på hög nivå. Är man nyfiken finns villighet att lyssna. Då även på det som känns jobbigt och är svårt. Med nyfikenhet förstår jag att svårt inte alltid är detsamma som farligt.

Jag  sätter en gräns och respekterar mig själv kärleksfullt och säger nej till fejkad vänskap för jag behöver agera i kärlek för mig och andra. Jag har verkligen inte den bästa förmågan att sätta sunda gränser för mig själv men jag har bjudit in mig själv till en förändring, till att bli en bättre version av mig själv. Mitt liv är inget relationsspel som jag vill ingå i och innebär det att jag blir själv ett tag så är det helt ok. Jag önskar alla jag någonsin mött i mitt liv att de skall få bli lyckliga och må sitt bästa jag. Om det är utan mig så behöver det inte alls betyda att jag är dålig. Det betyder att de får det de behöver och jag får det jag behöver. I det behöver inte hat och ilska uppstå. Det betyder oftast att jag fått en lektion i att jag skall kärleksfullt utgå från mig själv och ge mig själv mer kärlek för att bli bättre i nästa steg på livets trappa för mig själv och andra. Självkärlek är nyckeln till bra relationer. När alla inser det inträder nog världsfreden…….

Jag tar ansvar för mig men finns för den jag älskar. Jag håller på att hitta min flock för jag lär mig om mig själv.  Med hjälp av speglingar från de jag älskar och att jag behöver lyssna innan inåt innan jag går in i något eller fortsätter något i relationsväg eller i andan att hjälpa andra, för jag själv också ska må bra. Livets skola är att göra ”fel” och förstå det och sedan göra om och göra rätt. Processen om hur lång tid det kan ta innan förnuftet fått ner det i hjärtat och det manifesterats i mitt nervsystem, har inget tidur. Jag gör så gott jag kan och det får ta den tid det tar. Jag utmanar mig själv i att inte ducka för rädslan  och processen så det drar ut för långt på tiden och det då i rädslans namn ändras till en flykt.

Om du känner att någon distanserat sig ifrån dig så känner du förmodligen alldeles rätt. Det modigaste man kan göra då är att ge sig själv en stund i livets klassrum och se sin egen del och fråga sig själv, vad kan jag göra annorlunda framåt och behövs förlåtelse till mig själv och den som distanserat sig? Vad är det som väcks i mig när jag tar till mina sämsta sidor? Hur kan det förändras och är jag redo att se mig själv och mina tillkortakommande som min absolut största  och mest kärleksfulla livspotential? Kan jag ge mig själv en stund av kärlek utan skam och skuld och ta till mig att det kanske finns någon annan botten som jag behöver reda ut för att inte sitta fast i gamla beteenden?

Fråga dig själv hur du vill att kärleksfull vänskap skall se ut och börja agera. Jag har lärt mig att det enda jag kan göra för att få behålla det jag har är att ge bort det. Som jag behandlar andra är en direkt reflektion av mig själv. Påminner också mig själv om att som att tillvaron och människorna i den inte är statisk.  Som en  person var förra veckan, förra året eller för fem år sedan behöver inte vara den person den  är idag. Vi utvecklas och får förhoppningsvis insikter och alla människor har sin egen process och resa inuti och den vet vi inget om förrän vi i sanning tar reda på med hen hur det ligger till.

Lev och låt leva!

Kram Camilla Näslund