Jag vill fortsätta rädda liv!

Ännu ett dödsbud har nått mig. Överviktsoperationerna har tagit ännu ett liv! Bara 28 år har hon nu lämnat sin lilla dotter, familj och vänner i oändlig brutal sorg och saknad.
Nåddes av budet via Facebook. Ilskan kom snabbt över mig men byttes till rädsla och stor sorg. Jag fick ett otäckt besök i nervsystemet där döden stod för dörren. Påmind om min egen resa. 
Smärta och rädsla blandades och tårarna och gråten tog över.  Det är ingen självklarhet att leva för mig. Det är sannerligen en gåva.
Livet kan snabbt vända för mig.  Det är jag mycket medveten om och jag påminner mig själv ofta om hur lyckligt lottad jag är som ändå lever efter allt jag gått igenom och att familj och vänner inte är de som  behöver sörja denna dag.
Jag läser dödsannonsen.  Det skulle ju bli så bra…… Denna lobotomering som innebär sådana stora risker med svåra komplikationer och död försvaras där ute hejvilt! Man måste ju se till de som lyckats. …. Jag undrar bara vad som är så lyckat ? En opererad grupp människor med 100% garanterad näringsbrist som tickande sjukdomsbomber när det finns en annan mycket smartare och långt mer hälsosam lösning.
Vad säger man till de som förlorat en nära anhörig. Mer intressanta är kanske vad de säger till oss andra som är kvar här med livet i behåll. Oftast så vänder den ”lyckade” operationen oväntat och snabbt eller så lika oväntat men plågar en under lång tid in i döden med komplikationer vården inte kan hantera!
Varje dag följer jag finaste Annes kamp för överlevnad. Jag ber för henne och många fler som lider. Jag ser att det finns ett STORT behov av kunniga jurister som kan hjälpa dessa maktlösa patienter när vården med läkare i spetsen som skjuter ifrån sig ansvaret för eftervård och livsräddande insatser. Detta för att de ingen kunskap har.
Anne måste få hjälp i USA eller möjligen Tyskland innan det är för sent. Jag ber för att kunna vara med och hitta lösningen för henne. Jag kämpar vidare för att stoppa detta vansinne med överviktsoperationer, vår moderna tids lobotomering.
Jag har samlat material och håller på med en bok nu om den sjuka sanningen om överviktsoperationerna.  Det är tungt att skriva om och vara i allt detta. Jag har tagit en paus i det skrivandet. Det blev för mycket för mitt nervsystem och mitt inre att ta emot. Ilskan blir också svår. Det kommer upp så mycket i nervsystemet jag inte minns. Tror det är det som är svårt att hantera. Jag ger inte upp men tar det när det är meningen.
Idag är mina tankar sorgsna. Jag är dock tacksam för allt det jag har och får uppleva och att jag överlevt. Jag LEVER nu! Det ska jag ta vara på idag!  🙏❤ Vila i frid vackra ängel! Jag kämpar vidare för oss som är kvar! 🙏❤
Kram till dig som vill ha eller behöver en kram! 😍
Camilla Näslund
Foto:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s