Självkärlek är nyckeln till bra relationer och fejkad vänskap ger en vissen själ.

”If you truly loved yourself, you could never hurt another.” /Buddah

Tvivlar du någonsin på att de vänner och bekanta du har verkligen vill dig väl så har du nog försatt dig själv i en fejkad vänskap. Ja, du läste rätt. Du själv har försatt dig i detta för det är vi själva som gör olika val med vår fria vilja. Ibland medvetet och ibland omedvetet av rädsla. Om du har en gnagande känsla av att det är något galet i din relation med någon av dina vänner och bekanta så har du förmodligen helt rätt. Det gäller att våga lyssna på sig själv och ta ansvar för det.

Jag har valt att vara med människor som jag trott handlat om vänskap men det jag burit från stund till annan är en stor osäkerhetskänsla. Jag har också fått bevis på att de verkligen inte vill mig väl genom olika händelser och brutna förtroenden. Jag har tyckt om och älskat dessa människor och gör det fortfarande men inte velat se att det jag upplever faktiskt är sant. Jag har varit för snabb att ge ”fel” människor förtroenden de inte klarat av att bära. I efterhand kunde jag se att jag redan visste att de inte skulle kunna hantera det jag bar till dem. Jag vill tro gott om människor, särskilt de jag ser är trasiga då jag känner igen mig i mycket. Jag hamnar i en illusion av att andra värderar livet som jag vilket så inte är fallet.

Jag har tvivlat många gånger på att de vill mig väl men  jag har inte velat ta till mig det för att sorgen och förlusten har blivit övermäktig och jag har känt mig sviken och maktlös. Idag förstår jag att det handlar om brist på kärlek och självkärlek för jag har egen erfarenhet av att agera som jag nu får uppleva att andra agerar mot mig. Det är en hård men bra skola för mig själv. Det landar i mitt nervsystem och jag börjar kunna hantera vad som är rätt och fel för mitt eget välbefinnande och jag kan leva i förlåtelse. Jag har förlåtit allt men det betyder inte att jag väljer att äta lunch med vederbörande. Förlåtelsen landar och jag kan gå vidare. Jag gräver inte ner mig i obehag och drama. Jag tar bara en annan väg.

Jag hör ofta människor prata illa om andra människor i all välmening. Skvaller och teorier blir rena osanningar och perspektiven skeva och skadar andra i all välmening från den som initierar. Ofta tror den som gör det att det aldrig kommer fram och att allt förblir som vanligt. Så är inte fallet. Jag fortsätter älska människan på avstånd, saknar och låter sorgen verka. Jag ber och hoppas att personen i fråga skall hitta kärleken till sig själv. Jag kan se och förstå att något saknas i hen. Något jag också önskar mig själv att hålla mig till. Det skall erkännas att det har varit svårt då jag själv är uppfostrad i en hård omvärldsstyrd skvallerkultur av tyckande och åsikter. Facebooks tidslinje är ett lysande exempel på hur den omvärldsstyrda, tyckande och addiktiva kulturen härjar fritt för med den i botten går det verkligen att tjäna pengar. Där är lätt att få människor med sig i total kärlekslöshet och dysfunktion.

Efter många års nyfikenhet på självkärlek och dysfunktion i relationer, särskilt mina egna så kan jag konstatera att bristen  på självkärlek och självrespekt gör oss till oerhört olyckliga och dysfunktionella individer och för att kunna förändra detta så behöver vi förstå att vi är dysfunktionella och att vi oftast också ärvt våra beteenden och att dysfunktion är som en livslära vi har med oss. Jag har märkt att när jag går in i den dysfunktionen och t ex ska svara på ett inlägg på Facebook eller Instagram så påminner universum och min högre kraft mig om att jag har kommit en bit in i kärleken. När jag är på väg in i detta kommenterande där min åsikt kommer utan kärleken närvarande tar min högre kraft vid.  Då slutar wifi att fungera, flödet stänger ner, någon ringer eller börjar chatta med mig så jag inte kan fullfölja min kommentar. Jag lär mig så sakteliga lyssna på det som kommer till mig och inte handla i egoistisk affekt med attack och försvar som min väg.

Något av det allra viktigaste jag lärt mig är att det inte handlar om att lära sig något nytt utan att lära sig av med gamla ärvda beteenden som inte tjänar mig och mitt liv i kärlekens tjänst utan går egots alla ärenden. Kanske tänker du att du är en omtänksam människa som bryr dig om alla runt dig och inte alls är ett ego på något sätt och det är väl inte fel? Jag är mycket förstående i den tanken. Jag tror (för mig själv vet jag) bara att vi fått egobegreppet om bakfoten, lika så kärleksbegreppet. När jag förstod för mig själv att kärlek handlar om att på alla sätt önska en annan människa väl utan att på något endaste sätt få ut något av det, det blev en klar vändning för mig. Att kärlek handlar om vad jag ger in i relationer och möten, inte vad jag ska kunna få ut av det har blivit solklart för mig. Perspektiven skiftade och jag kan på riktigt,  i själ och hjärta, önska de jag älskar den stora lyckan i livet även om jag själv inte är involverad. Kärlek är inte på något sätt byteshandel med känslor eller görande för varandra för att få något tillbaka. Kärleken är kravlös och respektfull.

När två människor ger utan att ha förväntan att få något tillbaka uppstår sann kärlek. Det som händer då är rent, osjälviskt och i högsta grad verkligt. I det mår jag som bäst. Jag må vara naiv men jag ger till andra och förväntan är ett gift som bara skapar besvikelse. I mitt liv vill jag ge. Jag vill tro gott om alla för jag vet att ingen av oss är mer eller mindre värd än någon annan. Vissa av oss intas dock sällan, ibland eller ofta av egot för att vi oftast inte är medveten om vad det gör med oss. För att vi levt och lever i en verklighet där det medvetet eller undermedvetet förväntas av oss att spela i egots lag och gå dess ärenden som om egot kan allt om kärlek.

Jag har hittat en ny väg och ett nytt sätt att förhålla mig till livet och samhällets dysfunktion. Jag intresserar mig för mina egna insatser och mina egna beteenden och ser mina tillkortakommanden som ett mentalt och själsligt klassrum med en del hemläxor. Inte lätt att gå i skolan och ha en demensliknande problematik men jag försöker känna och manifestera det jag upplever och lär mig i mitt nervsystem. Jag skriver mycket för att vara vaken och medveten om mina processer och kunna gå in i dem igen. Det där med att hjärtat skall ta emot min hjärnas tankar och bli en sund grund i mig är en villighet jag bär och vill vårda. Perfektion finns inte i mitt liv. Jag vill kunna se mina tillkortakommanden och min dysfunktion som något som är trasigt och kan lagas precis som ett benbrott kan fixas till och läka utan skuld och skam. Sårbarheten är min största kraftkälla. Det är helt ok att vara jag precis där jag är. Nyfikenhet är kärlek på hög nivå. Är man nyfiken finns villighet att lyssna. Då även på det som känns jobbigt och är svårt. Med nyfikenhet förstår jag att svårt inte alltid är detsamma som farligt.

Jag  sätter en gräns och respekterar mig själv kärleksfullt och säger nej till fejkad vänskap för jag behöver agera i kärlek för mig och andra. Jag har verkligen inte den bästa förmågan att sätta sunda gränser för mig själv men jag har bjudit in mig själv till en förändring, till att bli en bättre version av mig själv. Mitt liv är inget relationsspel som jag vill ingå i och innebär det att jag blir själv ett tag så är det helt ok. Jag önskar alla jag någonsin mött i mitt liv att de skall få bli lyckliga och må sitt bästa jag. Om det är utan mig så behöver det inte alls betyda att jag är dålig. Det betyder att de får det de behöver och jag får det jag behöver. I det behöver inte hat och ilska uppstå. Det betyder oftast att jag fått en lektion i att jag skall kärleksfullt utgå från mig själv och ge mig själv mer kärlek för att bli bättre i nästa steg på livets trappa för mig själv och andra. Självkärlek är nyckeln till bra relationer. När alla inser det inträder nog världsfreden…….

Jag tar ansvar för mig men finns för den jag älskar. Jag håller på att hitta min flock för jag lär mig om mig själv.  Med hjälp av speglingar från de jag älskar och att jag behöver lyssna innan inåt innan jag går in i något eller fortsätter något i relationsväg eller i andan att hjälpa andra, för jag själv också ska må bra. Livets skola är att göra ”fel” och förstå det och sedan göra om och göra rätt. Processen om hur lång tid det kan ta innan förnuftet fått ner det i hjärtat och det manifesterats i mitt nervsystem, har inget tidur. Jag gör så gott jag kan och det får ta den tid det tar. Jag utmanar mig själv i att inte ducka för rädslan  och processen så det drar ut för långt på tiden och det då i rädslans namn ändras till en flykt.

Om du känner att någon distanserat sig ifrån dig så känner du förmodligen alldeles rätt. Det modigaste man kan göra då är att ge sig själv en stund i livets klassrum och se sin egen del och fråga sig själv, vad kan jag göra annorlunda framåt och behövs förlåtelse till mig själv och den som distanserat sig? Vad är det som väcks i mig när jag tar till mina sämsta sidor? Hur kan det förändras och är jag redo att se mig själv och mina tillkortakommande som min absolut största  och mest kärleksfulla livspotential? Kan jag ge mig själv en stund av kärlek utan skam och skuld och ta till mig att det kanske finns någon annan botten som jag behöver reda ut för att inte sitta fast i gamla beteenden?

Fråga dig själv hur du vill att kärleksfull vänskap skall se ut och börja agera. Jag har lärt mig att det enda jag kan göra för att få behålla det jag har är att ge bort det. Som jag behandlar andra är en direkt reflektion av mig själv. Påminner också mig själv om att som att tillvaron och människorna i den inte är statisk.  Som en  person var förra veckan, förra året eller för fem år sedan behöver inte vara den person den  är idag. Vi utvecklas och får förhoppningsvis insikter och alla människor har sin egen process och resa inuti och den vet vi inget om förrän vi i sanning tar reda på med hen hur det ligger till.

Lev och låt leva!

Kram Camilla Näslund

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s