Längtan är priset jag får betala för tilliten till mig själv och kärleken.

Om jag inte har tillit till mig själv, hur skall jag då kunna ha tillit till andra?Det var inte ett helt enkelt beslut att ta att åka hit till Koh Samui under tre månader. Resan och tiden här i Thailand var inte helt självklart men jag blev liksom kallad hit  på flera sätt. Jag behövde samla ihop mig själv efter ett tufft år känslomässigt och med nära och käras alla svårigheter, med mina egna svårigheter och med mig mitt i allt det. Mitt nervsystem behövde det och jag behövde och behöver ta hand om mig själv för att inte gå i bitar. I bitar är jag ingen bra Camilla. Jag förstod att allt som hänt mig inte fanns kvar i mitt minne men i mitt nervsystem. Jag är glad att jag förstod och tacksam över att jag lärt känna mig själv så pass bra att jag faktiskt lärt mig lyssna på signalerna och att mitt nervsystem är det enda minne jag har nu och att jag också lärt mig lita på att det stämmer.

Mitt stora motstånd var så klart att bli övergiven av henne jag älskar mest och avskydd för att jag ville ge mig själv något jag verkligen behövde för att kunna bli en bättre version av mig själv och därmed också en bättre medmänniska och partner. Det var ett beslut som jag fattat utan influens av andras åsikter och tyckande om att jag skulle göra något riktigt riskabelt för mig själv och min egen hälsa. Med alla mina problem runt magkramper och minnessvårigheter är detta nog både det galnaste och modigaste jag gjort helt själv. Alldeles osäkert och kanske skapar det ändå en större inre trygghet i mig och jag kan inte låta rädslan styra mitt liv. Det var ett beslut jag tog utan att prata med älskade kärleken om det. Dessutom vara borta ett helt kvartal. Jag hade gjort min egen riskanalys och att ha en öppen biljett och ca 13 timmar från ett sjukhus i Stockholm måste ändå ses som en liten risk. Det var och är iallafall min bedömning. Jag har också tagit in att Thailand har en välrenommerad sjukvård även om min tillit till all sjukvård är minimal.

Det kan ses som ett själviskt beslut att bara bestämma sig och inte diskutera med min älskade partner Petra men även det var en nödvändighet för mig att inte sätta mig i beroendeställning och bevisa för mig själv att jag kan klara detta med litet hjälp av sjukvården, flygbolag, bungalowuthyrare och mitt sunda förnuft.  Det måste gå liksom. Under många år har jag varit beroende av andra och jag behövde och behöver komma ur det och framförallt känslan av att alltid vara den som är sjuk, funktionsnedsatt och oförmögen. Naturligtvis kändes det mer än jobbigt att besluta sig för att inte vara med henne i tre månader men  jag måste ju tro på att vår relation är så pass solid att jag kan åka iväg i tre månader. Beslutet också att ha tillit till det betyder också att jag tror på oss. Jag måste ju också tro på att mina vänner inte vänder mig ryggen för att jag behöver tre månader för mig själv.

Det är inte lätt att längta. Mitt livs kärlek, hon med stort H och den människa jag älskar mest att vara med i vardagen. Hon jag helst tillbringar all min tid med för att vi har roligt, för att det känns bra och för att jag känner mig levande med henne. Hon är en stor utmaning för mig och den bästa mentor för min egen utveckling. Hon är kärlek och glädje för mig. Hennes leende och skratt är ingjutet i mitt nervsystem.  I min dagbok kan jag läsa att jag från dag ett bestämde mig för att vara den jag är där jag är och vill hon inte ha det så får det vara. Jag bestämde mig för att våga vara sårbar. Mitt bästa beslut. Ingen falsk marknadsföring och inget relationsspel. Jag är den jag är och min villighet att utvecklas finns även i min bloggs och mitt instagramkontos namn – Girlinchange.  Jag kan aldrig övertyga henne om hur mycket jag älskar henne och vill ha henne i mitt liv. Det är hennes jobb inuti att ta vara på och ta in det och göra det hon innerst inne vill.

Hon fattas mig så klart. När det är som jobbigast gråter jag till våra sånger som jag gjort en spellista av. När jag är som räddast och känner mig som mest maktlös lämnar jag över alla känslor och min maktlöshet till en kraft starkare än jag själv. När jag inte står ut och det gör ont ber jag om hjälp.  Jag kan inte bära allt själv. Ibland gör det fysiskt ont där jag sitter framför skärmen och längtar och pratar med henne på messenger. Det finns dock en stor frid över mitt beslut. Som att det på något sätt är bra för mig men också bra för henne. Vi lär känna varandra på ett nytt sätt efter snart tre år. För det är jag innerligt tacksam. Min frid består av att jag vet att allt blir som det ska. Den består i att det kommer att visa sig  något mer än vad vi båda kanske kan se, förstå och känna just nu. Min tröst och mitt hopp har jag hittat i låten Glorious unfolding! Fantastisk låt som jag lutar mig på när längtan blir stor och svår.

Min älskade kärlek Petra bär mycket klokskap och utmanar mig i min imperfektion och med allt det hon bär fram till mig och speglar mig i så är hon utan tvekan mitt livs svåraste utmaning men också det allra vackraste jag upplevt. Hon lär mig tålamod, omsorg och kärlek. Hon hjälper mig att bli en bättre version av mig själv. Hon speglar mig ibland så skammen står som spön i backen och sorgen väller in över mig. Det är nyttigt och det utvecklar mig. Hon är kvittot på vad jag behöver jobba med och hon får mina gamla sår att komma upp till ytan. Det är ovärderligt, på riktigt.  Dessutom står hon ännu kvar mitt i allt det. Hon busar med mig och tränar mig i prestigelöshet.  Jag får stå till svars för den jag är där jag är och hon vågar syna mig och mina karaktärsdefekter och det är mycket lönsamt för min själs utveckling. Jag får lära mig mera om vad som inte är mitt och att jag skall hålla mig till min egen syltburk. Det är på intet sätt lätt men helt nödvändigt. Hon kickar in mig i självrannsakan och många stora insikter. När jag blir en bättre version av mig själv så ökar jag oddsen för oss betydligt i relationen till henne så att den skall kunna byggas med sund kärlek. Resan med henne är det mest fantastiska jag upplevt i mitt liv. Hon har med sin uppenbarelse att fingret på många av mina rädslor. Jag är så priviligerad att få ha denna fantastiska kvinna i mitt liv.

Längtan innebär en massa fina saker. Påminnelse via messenger, skicka bilder och små meddelanden till varandra. Långa samtal vid skärmen i full kärlek, förtvivlan, rädsla och stor längtan på en och samma gång. Längtan innebär också att rädslor kommer upp och det är bra för mig för jag tror att det läker mig på ett sätt som inte annars är möjligt. När allt kommer upp till ytan har jag chansen att hjälpa mig själv att läka. Längtan öppnar upp för sårbarheten som är en stor kraft i en kärleksrelation att lita till. Där byggs också tilliten.  Jag tycker det känns fint att längta men stundtals är det så himla svårt så det känns som om jag skall gå i bitar. Jag kan känna hennes kärlek och att hon håller min hand när jag blir rädd. Att sitta framför skärmen i den saknaden jag kan känna är jobbigt och svårt men också bra för mig. Tilliten till mig själv har växt. Det är bra. PÅ det sättet bygger jag också mer tillit i min relation till henne.

Jag tittar på bilder, ser filmer med oss och ger mig själv det jag behöver på det sätt jag kan. Jag får mitt livs lektion i att släppa taget om att det är som det är. Jag saknar henne så det gör ont. Hennes skratt, humor, värme, närhet och all trygghet jag känner när jag är med henne. Jag saknar busen och livsglädjen vi har gemensamt. Jag saknar att somna på hennes arm. Att inte kunna vara nära får mig snurra många varv i sängen på natten. Jag har ändå en frid inom mig att det kommer att bli bra. Längtan är svårt men också det allra vackraste för mig. Ja, jag vill bli gammal med min älskade kärlek. Jag vet inget om framtiden men nuet är mitt och i mitt nu har jag bestämt mig för att  ge kärlek till denna fantastiska kvinna som fortfarande finns vid min sida om än på andra sidan jorden. Jag har aldrig varit mer säker på att jag älskar henne. Jag ser saker, det kommer upp saker i mig,  jag skriver om sånt jag inte skrivit om tidigare med perspektiv jag inte tidigare haft.  Jag är tacksam för utmaningen vi befinner oss mitt i. Tacksam över all tid och allt engagemang vi gav varandra innan jag åkte. Det förändrade mig till det bättre. Jag växte och blev tryggare. En väldigt nära tid som jag inte velat vara utan. Längtan är vackert och så förbannat svårt. Det blir innerliga och sårbara kärleksbrev av längtan, det är ett som är säkert. Att göra detta har fått mig förstå att vardagskärleken är det mest fantastiska en människa kan få vara med om. For better for worse. Det ska man inte förakta. Jag vet också att prioritera varandra är viktigt för mig och att det inte gör sig självt. En prioritering och ett engagemang är något man väljer, det händer inte bara. En relation för mig idag är på ett sätt ett välsignat kärleksfullt uppdrag i livet. Det definieras inte av en norm utan av två människor tillsammans. En relation för mig är inte ett måste eller ett straff……

Förutom min älskade kärlek så längtar jag också efter en kopp kaffe med mina närmaste, träffa barnen och jag längtar efter den självklara tryggheten och närheten som jag ändå har där hemma. det känns ändå som om allt det där stärks nu när jag är borta. Ingen trodde väl jag skulle hitta på något dylikt. Inte ens jag själv. Jag har tillit. Det blir som det ska.

Den här resan har redan efter tre veckor ökat min tacksamhet inför det jag har i mitt liv och öppnat upp för nya utmaningar i mina relationer. Jag tar en dag i taget. Jag är med det snart hemma igen så jag ska verkligen försöka vara i nuet med min längtan när den kryper på. Den här resan är en prövning på så många sätt och jag lär mig att göra längtan till det vackraste och mest kärleksfulla jag har när jag bara är med mig själv. Kärlek är enkelt. Det är våra hjärnor och våra egon som gör det komplicerat, svårt och tar oss in i rädsla. Jag får u träna på att inte gå på det.

Kram

Camilla Näslund

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s