Mina morgonrutiner och personliga utveckling är ingen andlig ”entertainment”, det är självkärlek.

Morgonrutiner. Det behöver alltid finnas där. Förut kändes det konstigt att ta vara på morgonrutinerna i sällskap med andra. Alltså om jag haft besök eller bott med någon. Det jag gjort och gett mig själv har betraktats som konstigt och annorlunda och ibland upplevts som egoistiskt av andra. Det dömandet har bitvis fått mig att skippa mina morgonrutiner av lugna kärleksfulla samtal med mig själv. Idag vet jag bättre. Min resa är min. Andras dömande speglar deras inre, inte mitt.

När jag upplever andras dömande försöker jag tålmodigt och empatiskt ge dem min kärlek i tanken. Inte alltid lätt när egot i mig vill slå tillbaka med tanken att jag har minsann rätt och dessutom en rätt att försvara mig. Det är då jag behöver förstå att försvar i förlängningen är en attack på mig själv och där vill inte jag vara. När jag gnäller på andras brist på andlighet och kärlek har jag också fullständigt lämnat min egen andliga närvaro och all kärlek. När rättfärdigandet står som spön i backen och jag närmar mig ett omvärldsstyrd vansinne i 180 försöker jag göra så gott jag kan och hämta tillbaka mig själv. Kärleksfullt förlåtande försöker jag att se mig själv bortom skam, att jag kört i diket och kan göra om och göra rätt.

Ett exempel är att om jag tycker att någon ska läsa en bok för att lära sig något jag vill att hen ska lära sig för att det t ex skulle bli enklare för mig att bli förstådd och hen skulle fatta en massa så är det av helt fel anledning. Det är egots verk. Om jag utgår från att hen har sin egen resa och att jag verkligen önskar hen att få må bra, bli lycklig på sin väg så är jag mycket mer rätt! När det handlar om vad jag kan ge in i varje möte och miljö jag möter är det kärleksfullt. När jag funderar över vad jag skall få ut av mötet, personen eller situationen så är mitt ego kärlekslöst påslaget.

Om jag skulle ha målet att vara kärleksfull 100% av min vakna tid så skulle jag misslyckas rejält. Jag ser inte det som möjligt just nu och att då ta på sig den uppgiften skulle vara vansinnigt övermäktigt och osunt. Jag är inte bättre eller sämre än någon annan. Jag gör så gott jag kan efter de förutsättningar jag har i mitt liv och försöker vara öppen och nyfiken. Därför tänker jag att jag vill fokusera så mycket jag kan på kärlek och jag har verkligen förstått att det är hård träning att göra sig av med egot, om det ens är möjligt till 100%. Därför grundar jag min dag med mina morgonrutiner. Jag kliver upp tidigt och gör det jag behöver för att varje dag försöka bli en bättre version av mig själv. Det är resan som är målet, att ge mig själv en stund av tacksamhet och stillhet. Känna efter och ta med mig erkännandet och glädjen i att jag faktiskt ger mig själv engagemang och tid. 

Varje morgon är en byggsten i mitt livs hus. Jag behöver inte göra allt på en gång. Jag tar det lugnt. Det är ingen tävling. Med villighet, öppenhet och nyfikenhet finns det mycket att hämta in i mina morgonrutiner och jag har lättare för att behålla mitt lugn och befinna mig kärleksfullt i min dag om jag ger mig själv min morgon. Jag är sjukpensionär och jag behöver inte gå upp i ottan för allt detta. Jag kan sova halva dagen om jag vill men det är inte längre ett option. Jag mår bra av att kliva upp tidigt och i stillhet vakna, ge mig själv den stunden. Att kliva upp tidigt är för mig att unna mig det allra bästa för det är min tid och mitt engagemang i mig. Känna doften av kaffet, möta tystnaden, tända ljus och vakna till. Något som alltid varit viktigt för mig är att också kliva upp före älskade kärleken Petra och göra kaffe till henne så hon får ligga kvar och njuta en liten stund till. Att servera henne kaffe varje morgon vi är tillsammans kan ses som en ynklig liten grej kanske men för mig är det lycka. Att få göra något det första jag gör när jag vaknar för den jag älskar känns fint! Det där med att ge utan en enda tanke på att få något tillbaka är för mig helt oslagbart.

Det här är mina morgonrutiner:

1. Berättar för mig själv om de fem saker jag är tacksam över just nu.  Den första är alltid att jag fått vakna till en ny dag.

2. Läser text ur var morgon ny och Hångla upp själen.  (Om du vill läsa den så har du ett bloggerbjudande nedan till dig.) Gör en känslorunda med mig själv eller ibland med den som är med mig om hen vill. Detta ska ta max 10 minuter och inte vara någon långbänk av känsloutspel. Ett konstaterande av hur jag känner mig och låta mig känna så oemotsagd.

 

3. Ber om välmående, inre lycka och sinnesro för och  till mina nära och kära och för dem jag inte längre har kontakt med. Jag tror att varje relation jag haft i livet, varje människa jag mött stannar kvar i mig. Jag är den jag är tack vare dessa människor och för det är jag tacksam, oavsett om det blev bra eller inte. Därför önskar jag även alla jag inte längre har i mitt liv gott! Jag ber också om vägledning för dagen och att kärlekens tankar och budskap också skall bli mina tankar, att jag skall få vägledning istället för att lita  på min egenvilja som kan ställa till det en hel del. Sinnesrobönen är med mig och följer mig också genom dagen när jag behöver den. Påminner mig om mina tre favoritböner jag kan använda under dagen om svårigheter uppstår. Så mycket enklare än jag trodde innan jag började använda mig av möjligheten att be. Att be handlar inte för mig om en religiös ritual. Det handlar om min egen tillit till kärlekens röst och innebörd. Varje stund i full kärlek ger mig de allra bästa förutsättningarna för en bra dag och fina möten.

 

4. Mediterar, jag har hittat min egen väg med musik och vägledda meditationer. Jag startade på youtube och det var bra för mig. Det blir allt viktigare för mig. Intressant samtal om mindlessness och mindfulness mellan Deepak Chopra och Goldie Hawn. Kanske kan detta inspirera dig mera om du letar efter inre frid och är nyfiken på meditation och din egen medvetenhet. Det inspirerade mig.

5. Lyssnar på dagens text och gör övningen i A course in miracles. ( ACIM ) På youtube finns allt som ljudbok helt gratis. Det finns också appar för telefonen att använda. Hennes bok Return to love har förändrat mig som människa och synen på mig själv och vad kärlek egentligen betyder. Jag lyssnar på den en gång i månade eftersom jag har en svår minnesproblematik så försöker jag hjälpa mitt nervsystem att ta in allt det den ger mig när jag lyssnar och allt som jag också önskar mig att kunna praktisera.   Marianne Williamson har också gratis föreläsningar varje Tisdag online. Du kan anmäla dig gratis här!

6. Jag gör Kattyoga för att hålla mig mer rörlig och få blodet i kroppen att cirkulera. Har märkt att jag mår bäst när jag får göra det ostört och fokuserat på min kropp och hur den känns. Att få igång kroppen på alla plan gör dagen bättre. Att ta en tidig morgonpromenad gör underverk för mitt huvud. Hemma i Nordingrå i Höga kusten är det oslagbart att stanna under min promenad vid strandkanten och göra min kattyoga. Här i Thailand, där jag är nu, är det vattengympa morgon och kväll som tillägg till kattyogan.

När jag är bortrest och t ex hos andra människor där det är svårt att styra själv brukar jag be om lov att få låna köket för kaffet och några värmeljuslyktor för mina morgonrutiner. Ibland resulterar det i att den jag är hos också vill vara med.  Det brukar bli fina stunder och samtal efteråt. Närvaro på ett djupare plan. Annars är det inte så svårt. Med min telefon kan jag gå undan och lyssna jag på det jag behöver. Det har hänt att badrummet fått bli platsen för morgonens kontemplation och start.

Jag har ofta fotat dagens text i telefonen så jag har den med mig om jag skall åka bort. Det mesta finns ju inom mig. Att ge mig själv stillhet och tid, möjlighet att backa från samhällets brus gör gott för mig. Det lät väldigt ”pretto” för mig att meditera och jag var sjukt rädd för det och för att känna mig fånig och misslyckad inför mig själv. Idag vet jag att mitt ego ville separera mig från mig själv. Jag gjorde det på mitt sätt och är så tacksam över den tid jag med självkärlek och självrespekt ger mig, utan ursäkter.

För mig är det livsviktigt att hångla upp själen. Det avgör min dags utgång. Varje dag försöker jag lyssna på mitt livs inspirationskällor och mentorer. Det är bra att ha människor att ta rygg på. För mig är det andliga ledare av olika slag och jag tar del av deras böcker eller videoklipp. Det handlar inte om att bara inspireras och konsumera allt som någon slags ”andlig entertainment” som jag ser är det jag ville ha för längesedan.  Den tid när viljan var central och ingen villighet fanns. Att växa som människa är inte rosenrött. Det kan vara oerhört frustrerande och göra väldigt ont men tillväxten helar, alltid. Att konsumera andras andliga resa utan att bry mig om min egen och dessutom tro att jag blir som de jag följer bara genom att konsumera dem. Det är fyllt av rädsla och oerhört naivt mot mig själv. Alltså inget eget ansvar i vad jag själv skulle behöva ta andligt och personligt ansvar för i mig själv.

Jag hittar ofta något som jag behöver processa eller utan rädsla tänka igenom hur jag kan applicera det i mitt eget liv. Jag vet aldrig vad jag ska se, det poppar upp något och oftast så visar det sig att det är det jag behöver precis just då. Universum ger mig det jag ska ha just då. Jag behöver gå in i hur förändringen skall bli verklighet, även om det ger mig inre motstånd. Det är där jag har min fulla utvecklingspotential som människa. Dessutom är en  kärleksfull självrannsakan och inventering en förutsättning för att jag skall kunna förändras och utvecklas. Jag behöver först och främst förstå vad och varför och att det ramlar ner från huvud till hjärta innan det kan bli verklighet. Det är så jag försöker bli en bättre version av mig själv. För det behövs också en bra miljö och människor som accepterar mig som jag är där jag är men det får jag skriva om i ett helt annat inlägg.

Det svåraste jag har att möta i mig själv är acceptans av att jag inte kommer ihåg det jag läser och hör med hjärnan. Jag behöver lämna över till en kraft starkare än mig själv och lita på mitt nervsystem. Min minnesproblematik betyder daglig kapitulation och fira de saker som jag kan komma ihåg, även om jag inte kan styra och välja det jag skall minnas. Min problematik är min välsignelse för jag lever i nuet mer än någonsin.  Tacksamheten över det är ovärderlig. Vi har alla våra svårigheter. Medkänsla med oss själva är kärlek i ett nötskal. Jag älskar mig själv en dag i taget. Det fungerar.

Hur ser dina morgonrutiner ut och varför ser de ut som de gör. Kommentera gärna och inspirera mig!

Kram Camilla Näslund

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s